En presentation av hembygdsgårdens
byggnader.

Sundvis-Olsgården

Sundvis-Olsgården var en av de åtta stamgårdar som fanns i Rätansbyn. Den låg
i själva hjärtat av kyrkbyns bebyggelse. Gården har fått sitt namn efter Sundvis
Olofsson.(1746 -1815) Sundvis Olofsson var troligen en mycket färgstark bonde
och efter honom böljade gården kallas Sundvis-Olsgården och detta namn har den
sedan haft. Vad gården haft för namn från böljan har ej gått att utforska.
Byggnadens ålder har ej heller gått att med säkerhet fastställa, troligen är den
från 1600-talet.

Mangårdsbyggnaden var ursprungligen uppförd endast i en våning. I början av
1800-talet påbyggdes ännu en våning, och då flyttades de förutvarande fönstren
till den övre våningen, och nya och större fönster insattes i den nedre. Det var
efter dåvarande byggnadsstil ett mycket stort hus, en s.k. parstuga med
förkammare.

Några av de förutvarande ägarna bl a Olof Olofsson och Olof Sundvisson hade
på 1700 och 1800-talen gästgiveri på gården. Någon särskild byggnad fanns ej för
ändamålet utan det vanliga var att ett rum i mangårdsbyggnaden rustades upp ”för
gästande resandes bekvämlighet”, som det hette enl. källskrifterna Bönderna var
enligt lag skyldiga att åtaga sig gästgiveri och skjutshållningen i Sverige. Av
många orsaker, bl a de långa avstånden och bristen på dragare, gjorde man det i
Rätan i vissa perioder under protest.

När mangårdsbyggnaden flyttades till ”Kullen” år 1935 uppfördes den i sitt
ursprungliga skick. Man önskade att den skulle ge en föreställning om hur folk
bodde och hade det på 1600-talet. En annan orsak till ombyggnaden var att den
nedre våningen blivit rätt illa medfaren och behövde lagas med hjälp av virket
från den övre våningen. De gamla fönstren hade också, så långt de funnits kvar,
blivit insatta. Under 1936 gjordes det mesta av inredningen färdig, och då
uppsattes även en mur i Storstugan. Arbetet med fornstugan skedde under ledning
av Birger Sundström.

Är 1937 var det dags för invigning av hembygdsgården. I sista stund blev den
dock inställd på grund av polioepidemi I ett år fick man vänta på invigningen
men den 12 juni 1938 fick äntligen Rätans sockenbor sin efterlängtade
hembygdsgård invigd.

Fribergsstugan

År 1948 beslöts att inköpa den s k Fribergsstugan för ett pris av 1 200 kr

Detta stora boningshus är från Uppgården i Bryngelhögen.
Uppgärden var en av de två bondgårdar som fanns där i slutet av 1500-talet. Den
andra hette Utgården. Bonde på gården var då Oluff Joenssen. Gården hade sedan
olika ägare fram till år 1776 när den inköptes av- Olof Nilsson från Rätansbyn
och år 1812 övertogs gården av sonen, Nils Olofsson.

Sedan företogs det historiska triangelbytet av tre bondgårdar
i Bryngelhögen, Rätansbyn, och Klaxåsen Sven Sundvisson i Rätansbyn byggde ut en
ny gård på Mon, avdelad från Änders- Persgården. Han bytte bort denna gård mot
Västgården i Klaxåsen som ägdes av Erik Eriksson ”Fejsak”. Denna bytte sedan i
sin tur gården i Rätansbyn med Nils Olofsson i Bryngelhögen och flyttade dit

Erik Eriksson ”Fejsak” blev alltså den nye bonden på
Uppgården i Bryngelhögen, Han var gift med Carin Michelsdotter från Björnberg i
Ytterhogdal, ättling till finska invandrare Öknam-net ”Fejsak” skulle han ha
fatt därigenom att han hört namnet på en tillfångatagen utländsk officer som
hette Vegesack, och vid ett tillfälle i militärtjänst skulle han ha sagt sig
heta Vegesack men uttalat namnet ”Fejsak” som han sedan fick heta.

Efter övertagandet av Uppgården byggde han år 1848 detta stora boningshus på
gården, och enligt utsago skulle han själv ha snickrat den mycket säregna
brokvisten. Gården såldes av Erik Eriksson ”Fejas” till Olof Persson Friberg
från Utgården och därav fick stugan namnet Fribergsstugan. Den inköptes år 1948
av Rätans Hembygdsförening och flyttades och uppfördes i ursprungligt skick.
Denna stuga utgör en ratt säregen typ av 1800-talets boendekultur

Soldattorpet

År 1942 meddelade Gerda Larsson att Ingeborg Månsson,
Nederhögen skänkt sin gamla stuga, (Christen Segerbergs Soldattorp) till
hembygdsföreningen. Enligt protokoll kostade rivningen av stugan 30 kr och
bilfrakten 60 kr

Dragon Christen Segerberg var från Klövsjö och anställdes som
dragon i Söderhögen år 1787, Han fick upplåtelse till detta torp hos Matthes
Christoffersson och ingick äktenskap år 1792 med Hiertru Ersdotter frän Klaxåsen.
Enligt militärrulloma hade han bevistat 2 fälttåg. Stugan byggdes troligen år
1787. Sex barn föddes och vaxte upp i denna stuga. Samma år som Christen
Segerberg dog, år 1835, köpte hans son, Pål Segerberg i Norrgården, Nederhögen
stugan av Jöns Christoffersson som kommit i ekonomiska svårigheter Torpet blev
då öde och Pål flyttade den lilla stugan till Norrgården och uppförde den som
bakstuga. Som sådan fick den tjänstgöra i över 100 år. Även granngårdarna
använde stugan för bakning och då kan man förstå hur många tunnbrödskakor som
bakats där under ett helt sekel.

Är 1942 skänkte Norrgårdens dåvarande ägare, Ingeborg
Månsson, stugan till hembygdsföreningen. Hon var änka efter Paul Månsson vilken
var sonson till Paul Segerberg. Ingeborg Månsson var en mycket framsynt kvinna
som förstod värdet av att soldatstugan bevarades för kommande generationer

(Brudkronan, som Ingeborg Månsson bar vid sitt giftermål år 1894 finns numera
i hembygdsföreningens samlingar.

Socken-magasinet

Sockenmagasin användes vanligen på 1700 och 1800-talen som lagerlokal av
kommunen för spannmål etc. Där skulle alltid finnas ett lager att användas vid
behov, missväxt o s v, ( vissa fäll användes dessa lokaler som s k tiondemagasin
(Tionde var en pålaga som åvilade bönderna. En tiondel av produktionen
inbetalades till kyrkan Efter reformationen ändrades bestämmelserna så att
huvuddelen blev en statlig beskattningsform. Endast sockenprästen fick behålla
sin tredjedel, det s k tertialtiondet, vilket fanns kvar till 1910. Tiondet
utgick vanligen i form av naturaförmåner. Dessa förvarades i ett s k
tiondemagasin.

Skvaltkvarnen

Ar 1937 erhöll föreningen av Klaxåsens byamän det gamla kvarnhuset som gåva.
Skvaltkvrn är en enkel typ av vattenkvarn känd i Sverige sedan 1200-talet
Kvarnen utgörs av en träram ”kvarnkall” i vars nedre ände skovelbladen av trä är
fastade. Kvarntallen löper genom den undre kvarnstenen och är fastsatt i den
övre. Endast den övre löparen är rörlig. När vattnet träffar skovlarna satts
kvamkallen och den övre kvarnstenen i rörelse, Skvaltkvarn kommer av ordet
”skvalpa”. Det betyder att denna kvarn inte behöver mer vatten än det som
”skvalpar eller porlar” i en bäck. På så sätt kunde många bönder mala sin säd i
en egen kvarn.

Rödins-härbret

År 1938 erhöll föreningen det gamla härbret från Rodins som
gåva. Närmare information saknas.

Loftbod från Böle

Loftbod (Loftsvalbod) från Lusths i Böle Daterad 1769, Loftbod, träbyggnad i
två våningar med en längs övervåningen utskjutande svalgång. Användes vintertid
för förvaring av allehanda förnödenheter, under sommaren även som sovrum för
gårdens ungdomar och tjänstefolk.

Rökhus

Rökeri eller bastu som den också kallades, rökning av livsmedel är en mycket
gammal konserveringsmetod för framförallt kött och fisk. Rökhuset uppfördes på
Sandnäs under Hammarström- epoken. (1870-talet)

Olle-Pers-härbret

År 1959 erhöll föreningen detta härbre som gåva av bröderna Per och Albert
Olofsson i Olle-Pers”. Enligt uppgift skulle det vara uppförd på 1400-talet.
Vilket vi vill satta ett frågetecken för.

Härbre

Härbret erhölls som gåva av Rätans kommun på 1950-talet Härbren användes i
forna tiden bland annat för förvaring av säd samt torkad och rökt kött och fisk.

Serveringslokalen

”Troligen” var det från början ett magasin som tillhörde inspektor
Hammarström vilken i slutet av 1800-talet var ägare av ”Kullen”. Boningshuset
brann ned till grunden år 1882 men enligt tillgängliga källskrifter undgick
magasinet elden. På 1930 och 40-talet användes endast ett litet rum till
servering, övrigt utrymme för förvaring av åkdon m m. Lokalen har byggts om och
utökats många gånger under årens lopp. Den sista renoveringen genomfördes år
1994. Ombyggnaden genomfördes i stort sett med frivillig arbetskraft. Föreningen
har nu med denna lokal, i kombination med logen, ändamålsenliga lokaler för
servering och uthyrning för fester etc 1 lokalen finns bokhylla med diverse
böcker varav en del är till försäljning.

Loge (parloge)

Denna loge är den enda av husen som inte härstammar från socknen. Behovet av
en lokal med tak, för olika aktiviteter, hade aktualiserats under en längre tid.
År 197.2 beslöt styrelsen att anskaffa en lämplig loge för ändamålet. Bertil
Hammargård och Einar Bive valdes att undersöka denna fråga. Är 1973 beslöts att
från Medviken, Bräcke inköpa 2 logar till ett pris av 7 000 kr Vidare beslöts
att bygga ihop dessa till en enda stor loge.